Oorganiska nickelsalter

 

bild

Fysikaliska data:
Smältpunkt: se texten
Ångtryck: mycket låg
Vattenlöslighet: 0,001-2 400 g/liter
Nickelcyanid (Ni(CN)2)   557-19-7
Nickelfluoride (NiF2) 10028-18-9
Nickelfluoroborat(Ni(BF4)2) 14708-14-6
Nickelhydroxid(Ni(OH)2) 12054-48-7
Nickelhydroxykarbonat
(Ni3(OH)4CO3)
12607-70-4
Nickelkarbonat (NiCO3) 3333-67-3
Nickelklorid (NiCl2) 7718-54-9
Nickelklorid (NiCl2 x 6H2O) 7791-20-0
Nickelnitrat (NiNO3) 13138-45-9
Nickelnitrat (Ni(NO3)2 x 6H2O) 13478-00-7
Nickeloxid (NiO) 1313-99-1
Nickelsulfat (NiSO4) 7786-81-4
Nickelsulfat (NiSO4 x 6 H2O) 10101-97-0

Nickel upptäcktes och namngavs i Tyskland på 1700-talet. Namnet har sitt ursprung från tyska och syftar på ”falsk koppar” vilket hänger ihop med att det återfinns i malm som är snarlik kopparmalm och kunde om bergmästaren inte var observant förstöra kvaliteten på en kopparsmälta.

Världsproduktionen av nickel i världen 1978 var 740 000 ton. En betydande kvantitet återvinns även från uttjänt material.

Nickel kan förekomma i oxidationstalen –1, 0, +1, +2, +3 och +4. Oxidationstalet +2 dominerar bland oorganiska nickelsalter.

Oorganiska nickelsalter förekommer som kristallint pulver eller flak som sjunker i vatten. Färgen varierar mellan olika salter i gulgrön-grönt-mörkgrönt. Smältpunkten är i allmänhet högt (>800 °C). Undantag finns dock såsom nitraten (57 °C) och hydroxiden (230 °C). Vattenlösligheten skiljer sig stort mellan olika salter. Salterna ordnade i fallande vattenlöslighet: nitrat > klorid > sulfat > fluorid > hydroxider, karbonat > oxid.

Oxiden tillverkas genom upphettning av nickel i närvaro av vatten och/eller syre. Oxiden används huvudsakligen för tillverkning av andra nickelsalter (t.ex. sulfat, nitrat, klorid) och katalysatorer. Oxiden används även som pigment i porslin och för tillverkning av magneter (tillsammans med järn). Hydroxiden används bl.a. för tillverkning av nickel-kadmiumbatterier. Karbonaten används vid metallytbeläggning samt som katalysator vid raffinering av oljor och härdning (hydrogenering och dehydrogenering) av livsmedelsoljor och fetter. Nitraten lämpar sig för metallytbeläggning men kan även förekomma som keramikpigment och bekämpningsmedel. Sulfaten och kloriden används huvudsakligen för metallytbehandlingsmedel samt även vid syntes av andra nickelföreningar (inkl. organiska). Bland nickelsalter är sulfaten den som hanteras i störst volym i Sverige.

Det huvudsakliga användningsområdet är som metallytbeläggningsmedel. Detta beror på nicklets utmärkta förmåga att motstå korrosion, både i marin och industriella miljöer. Nickel motstår ganska bra svavelsyra, saltsyra, klorgas och saltsmältor. Ett antal basmetaller kan förnicklas. Många basmetaller kan elektrokemiskt beläggas med nickel.